Tredje delen på vår övergivet-turné längs Ljungans dalgång eller “Dödens dal”. Nu har vi kommit fram till det egentliga slutmålet, Ljungaverk. Orten föddes bokstavligen till bruksort 1912 då Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag valde att bygga en fabrik för konstgödsel vid Hångstaforsarnas nedre del. På platsen fanns endast ett gammalt båtmanstorp, så att allt måste byggas, kraftverk, fabrik, bostäder, vägar, skolor mm. Kort sagt, hela orten Ljungaverk uppfördes på några få år som en mönsterort. En renodlad och tät bruksort.
Strax för första världskriget började man tillverka karbid i Ljungaverk. Under de närmaste påföljande åren invigdes produktion av kalkkväve, svavelsyra, ammoniumsulfat och ammoniumnitrat. Flera fabriker invigdes efterhand. Under andra världskriget tillverkades syntetiskt gummi i Ljungaverk. En envis myt gör gällande att fabriken skulle tillverkat Zyklon B under andra världskriget. Det är både omtvistat och tveksamt. Med långa och skakiga järnvägstransporter hade nog vagnarna med gas exploderat långt innan dessa nått de tyska förintelselägren. Däremot användes Zyklon B i en mildare variant som vanligt civilt avlusningsmedel. Det är inte alldeles otänkbart att detta tillverkades i Ljungaverk. Den stora exportprodukten var emellertid “Ljunga Salpeter” som användes till konstgödning världen över.
Orten brukar ibland kallas “den svenska kemiindustris vagga” och hade sin blomstringstid under 30-, 40 och 50-talet. Därefter har företag som KemaNobel (tidigare Stockholms Superfosfat Fabriks AB), Permascand m.fl avvecklat sin verksamhet i Ljungaverk. Det gamla industriområdet ligger i dag övergivet och starkt kontaminerat som ett resultat av decennier med kemiindustri.
Hah…det är inget pannrum, det är ett rum där de höll på med amoniak och salpetersyra. Och ja det gjordes Zyklon B men inte i stora mängder 🙂